Hur blir man frälst?

Låt oss ta det viktigaste först. Hur blir man frälst?

Om ordet är nytt för dig, så betyder frälst "räddad". Räddad från döden till livet, räddad från helvete till himmel. Hur blir man det?

Genom att tro på Jesus Kristus. Genom att tro och bli döpt. Det står klart och tydligt i Romarbrevet 10:9: "Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad."

Det är det här som är det unika med att tro på Jesus Kristus som frälsare. Jag kan inte göra någonting för min egen frälsning. Jesus tog alla mina felsteg, alla mina synder, på korset, åt mig. Varför? För att Gud älskar mig. På precis samma vis tog Jesus också alla dina synder på korset - för Gud älskar också dig.

Att ta emot Jesus som Herre och frälsare är livets viktigaste beslut. Det var mitt livs viktigaste beslut.

Gratulerer med dagen, Norge!

Gratulerer med grunnlovsdagen, Norge!

Det er ti år siden jeg første gang opplevde 17. mai i Norge, og i Oslo. Jeg må innrømme at jeg ikke skjønte det så godt da, og ikke tok det så alvorlig som jeg gjør nå. Det var da. I år er tredje gang som jeg feirer 17. mai som norsk statsborger. Det er jeg glad for.

Jeg er glad for, og takker Gud for, at jeg får bo i et land, med alle dets fortjenester og ulemper, der jeg allikevel kan bekjenne min tro på Jesus Kristus fritt. Gud elsker Norge, så mye så at Han lot nasjonen Norge oppstå som kristen nasjon, og satte sitt kors på landets flagg!

Gud velsigne Norge! Gud signe vårt dyre fedreland.

Ja, vi elsker dette landet.

Den stora utmaningen

Vi skall älska vår nästa som oss själva. Det har Jesus sagt, och det gäller.

Det betyder att jag skall älska muslimer som jag älskar mig själv. Jag skall älska revolutionära socialister som jag älskar mig själv. Jag skall älska NRK:s journalister som jag älskar mig själv. Jag tänker inte påstå att jag klarar att leva upp till detta, men det är vad jag skall.

Samtidigt skall jag inte vara naiv. Jag skall kunna peka på ideologier och beteenden som är skadliga. Jag skall älska den revolutionäre kommunisten och den radikale islamisten, men jag skall inte älska kommunism och islam(ism). På trädet skall du känna frukterna, sade också min Frälsare. Som jag känner frukterna av både kommunism (här) och islam så förskräcker de. Det måste jag kunna peka på. Det skall jag peka på! Annars är jag en hycklare som tiger när det passar, hellre än att tala sanning.

I VG skriver sociologen Kjetil Rolnes om hur NRK, vårt statsägda TV-bolag, jämställer islamkritik med muslimhat. Det finns garanterat de som hatar muslimer snarare än kritiserar islam för islams frukter - jag kan inte uttala mig om hur många de är - men det är illa när man inte skall kunna kritisera islam utan att målas ut som rasist. Att vara emot islam är lika mycket eller lika lite rasistiskt som att vara emot kommunism eller liberalism.

Det är en stor utmaning att älska min nästa som mig själv, och att hålla rågången tydlig där. Någon gång har jag kanske trampat fel. Sådant är olyckligt, och skall givetvis inte ske. Och jag måste ändå kunna rikta kritiskt sökljus mot islam och islamism. Kanske speciellt eftersom det i många sammanhang i Norge och Sverige är tabu att göra just det. Rolnes skriver att NRK-journalistens lösning är att de politiskt korrekta skall vara snällare mot oss i utmarkerna, vi som inte rättar in oss i ledet, och avslutar: "Men ingenting fører til større sinne og mer splittelse, enn å få høre at man har ubehagelige holdninger når man peker på ubehagelige fakta". Fullträff!

För övrigt anser jag att Donald Trump bör bli USA:s näste president.

Sanningar bör undvikas, men lögner går bra. Om en ärlig lärare i Sotra och förvirrade studenter på Södertörns högskola.

En lärare vid en kristen privatskola i Sotra på Vestlandet i Norge har hamnat i blåsväder, efter en lektion där han delat ut en blankett med en jämförelse mellan Jesus och Muhammed. På blanketten nämnes både likheter och olikheter mellan Jesus Kristus och Muhammed - där det bland annat påtalas att både Jesus och Muhammed "møtte en blind mann og en kvinne grepet i hor". Det upplyses där om att "MEN: Jesus helbredet mannen og tilga kvinnen. Muhammed overså mannen og fikk kvinnen drept". Vidare upplyses, under olikheter, att Muhammed spred sin religion med krig, medan Jesus vände andra kinden till och dog för våra (dina och mina) synder, att Jesus var ogift, medan Muhammed var gift med ett flertal kvinnor, och många andra saker. En elev, tolv år gammal, skall ha blivit upprörd över att en religion kan vara så ond som islam, och barnets mor ställde till med bråk, varefter skolan skall ha tagit läraren hårt i örat. Varför?

För att han sade sanningen, vilket Vebjørn Selbekk för övrigt påtalade i NRK Radio i går.

I Sverige genomförde nyligen Hanna Lindholm ett experiment. Hon uppsökte studenter vid Södertörns högskola söder om Stockholm, och ställde frågor till dem som fullständigt smular sönder den identitetspolitik som är så omhuldad av svenska politiker, medier, tyckare och akademiker - speciellt vid nämnda högskola. Hon frågar t. ex. om hon är en man (vilket alla höll med om - om hon känner sig som en man, så måste hon ju vara det), om hon är japan (här blev folk lite tveksamma), om hon är sju år gammal, om hon är två meter lång (vilket någon påpekade att hon rent vetenskapligt inte är - när hon då undrade om hon vetenskapligt sett är man blev de lite perplexa). Se hennes experiment här. Vad Lindholm gör är att visa på identitetspolitikens intellektuella kollaps.

Sanningar bör alltså undvikas (Sotra), men lögner går bra (Södertörn).

För övrigt anser jag att Donald Trump bör bli USA:s näste president.

Attack mot svenska högerdebattörer, eller: Helmersons halmdockor

Erik Helmerson skriver i Dagens Nyheter att högerdebattörer bör hyfsa tonen, och att deras tonfall har blivit värre än vänsterdebattörers. I slutet av Helmersons ledare kommer en brasklapp om att vänsterdebattörerna har sått en draksådd, som nu drabbar Miljöpartiet - och så tar Helmerson upp hur Marcus Birro och Per Gudmundson mobbats ut från svensk debatt (även om de faktiskt fortfarande deltar i den, i alla fall gör Birro det).

På dessa underliga påståenden från Helmerson finns en del att påpeka.

För det första saknas högerperspektivet helt och hållet i etablerade svenska medier och i det svenska parlamentet - Sveriges riksdag består av sju nyvänsterpartier och ett folkhemsnostalgiskt socialdemokratiskt (och det är alltså inte Socialdemokraterna som är Riksdagens folkhemsnostalgiska socialdemokratiska parti). De etablerade medierna befinner sig inom den svenska åsiktskorridorens konformitet. Sverige är extremt vänstervridet, även jämfört med grannländerna Norge, Danmark och Finland.

Det existerar inget högerperspektiv i den svenska debatten. Judeokristen västerländsk konservatism är helt frånvarande i Sverige.

Helmerson sysslar med halmdockor.

Islamisering av Turkiet

Svenska Dagen rapporterar att turkiska staten förstatligar kyrkor i Diyarbakir, en stad förknippad med den kurdiska minoriteten. Anledningen påstås vara för att kunna renovera och bevara kyrkobyggnaderna. Den kristna minoriteten i Turkiet tvivlar. Det gör jag också. I Turkiet utgör de kristna ca 0,3% och muslimerna 96,5% enligt engelskspråkiga Wikipedia. Förut har Turkiet framhållits som en sekulär stat med muslimska majoritet, ett land där stat och religion varit åtskillda, och så var det nog under Atatürk. (Däremot ställde Atatürk till med mycket annat elände.)

Det vi har sett de senaste åren är en islamisering av Turkiet - politiken har blivit mer och mer islamistisk. Det är inte så konstigt. Turkiets nuvarande president Erdogan bygger sin makt på en slags islamisk populism, och är känd för yttrandet "Det finns ingen moderat islam. Islam är islam".

På sätt och vis har han nog rätt. Det mina studier i islam har lett mig till, är slutsatsen att islamism och jihadism är islams äktfödda barn. Islamister och jihadister följer Muhammeds exempel, och Muhammed är enligt islam den perfekte människan. Därför får han inte kritiseras enligt islam, och det är därför så många muslimer blir skogstokiga (går bananas) om han avbildas eller beskrives på ett ofördelaktigt vis. Turkiet är på väg åt det hållet.

Det är en tråkig, och väntad, utveckling.

Man kan, om man vill, invända att också länder med kristen majoritet har styrts av religiösa påbud. Det kan diskuteras. Påvar och kejsare låg ofta i strid med varandra, och med Martin Luther kom tvåregementsläran, som stadgar att Gud styr världen genom två regementen (styren): det världsliga och det andliga. Det världsliga (icke-religiösa) regementet består av furstar, presidenter, och myndigheter på olika nivåer (stat, region/fylke, kommun, etc), som står med hjälp av statens tvångsmakt - med svärdet, som Luther sade. Det andliga regementet styr genom evangeliet. Luther ansåg givetvis, och jag instämmer med honom, att om en furste var kristen, så var det givetvis bra, och fursten (presidenten, myndigheterna) kunde underlätta för att evangeliet skall fritt kunna predikas - men han ansåg också, och jag instämmer även här, att det inte går att tvinga någon till att tro. Med tvångslagar kan man få läpparnas bekännelse, men då skapar man bara en nation av hycklare. Och i vilket fall som helst så är religiösa tvångslagar inte i enlighet med Jesu egna ord: "Mitt rike är icke av denna världen" (Joh 18:36).

I islam finns ingen sådan distinktion. Muhammed var en religiös och världslig ledare, som inte får kritiseras, och som är en förebild för alla muslimer enligt islam. Den tidigare muslimen Nabeel Qureshi (som har skrivit "Searching Allah, Finding Jesus") talar om Muhammed i denna video:

Apologetik i Sverige

Dagen rapporterar att CredoAkademin nedlägges - men detta är glädjande nyheter, för i stället startar "Centrum för kristen apologetik", som skall fokusera på hela Sverige, inte bara studenter som CredoAkademin gjorde. En av de ledande bakom detta är den svenske apologeten Stefan Gustavsson. Han har skrivit flera bra böcker om apologetik (trosförsvar). Jag har läst hans böcker "Skeptikerns guide till Jesus", del 1 och 2, och i min hög av böcker som skall läsas inom kort ligger "Behöver tron försvaras?". Jag har bläddrat lite i den, och den verkar bra.

Apologetik är någonting som jag fokuserar mer på, och jag hoppas att också vi i Norge så småningom kan få en liknande verksamhet som det som inom kort startar i Sverige. Låt oss be för "Centrum för kristen apologetik" och tacka vår Herre Jesus Kristus för den apologetiska verksamheten i Sverige, och för Stefan Gustavsson.