Islamisering av Turkiet

Svenska Dagen rapporterar att turkiska staten förstatligar kyrkor i Diyarbakir, en stad förknippad med den kurdiska minoriteten. Anledningen påstås vara för att kunna renovera och bevara kyrkobyggnaderna. Den kristna minoriteten i Turkiet tvivlar. Det gör jag också. I Turkiet utgör de kristna ca 0,3% och muslimerna 96,5% enligt engelskspråkiga Wikipedia. Förut har Turkiet framhållits som en sekulär stat med muslimska majoritet, ett land där stat och religion varit åtskillda, och så var det nog under Atatürk. (Däremot ställde Atatürk till med mycket annat elände.)

Det vi har sett de senaste åren är en islamisering av Turkiet - politiken har blivit mer och mer islamistisk. Det är inte så konstigt. Turkiets nuvarande president Erdogan bygger sin makt på en slags islamisk populism, och är känd för yttrandet "Det finns ingen moderat islam. Islam är islam".

På sätt och vis har han nog rätt. Det mina studier i islam har lett mig till, är slutsatsen att islamism och jihadism är islams äktfödda barn. Islamister och jihadister följer Muhammeds exempel, och Muhammed är enligt islam den perfekte människan. Därför får han inte kritiseras enligt islam, och det är därför så många muslimer blir skogstokiga (går bananas) om han avbildas eller beskrives på ett ofördelaktigt vis. Turkiet är på väg åt det hållet.

Det är en tråkig, och väntad, utveckling.

Man kan, om man vill, invända att också länder med kristen majoritet har styrts av religiösa påbud. Det kan diskuteras. Påvar och kejsare låg ofta i strid med varandra, och med Martin Luther kom tvåregementsläran, som stadgar att Gud styr världen genom två regementen (styren): det världsliga och det andliga. Det världsliga (icke-religiösa) regementet består av furstar, presidenter, och myndigheter på olika nivåer (stat, region/fylke, kommun, etc), som står med hjälp av statens tvångsmakt - med svärdet, som Luther sade. Det andliga regementet styr genom evangeliet. Luther ansåg givetvis, och jag instämmer med honom, att om en furste var kristen, så var det givetvis bra, och fursten (presidenten, myndigheterna) kunde underlätta för att evangeliet skall fritt kunna predikas - men han ansåg också, och jag instämmer även här, att det inte går att tvinga någon till att tro. Med tvångslagar kan man få läpparnas bekännelse, men då skapar man bara en nation av hycklare. Och i vilket fall som helst så är religiösa tvångslagar inte i enlighet med Jesu egna ord: "Mitt rike är icke av denna världen" (Joh 18:36).

I islam finns ingen sådan distinktion. Muhammed var en religiös och världslig ledare, som inte får kritiseras, och som är en förebild för alla muslimer enligt islam. Den tidigare muslimen Nabeel Qureshi (som har skrivit "Searching Allah, Finding Jesus") talar om Muhammed i denna video: