"Du skall icke följa med hopen i vad ont är, eller vittna så i någon sak, att du böjer dig efter hopen och vränger rätten." (2 Mos 23:2)
I morgon, måndag 11 april, röstar Den norske kirkes kyrkomöte om införande av likakönad äktenskapsliturgi. Allt talar för att det kommer att gå igenom. Liberalerna kommer att jubla, det kommer att hållas högtidstal om en inkluderande kyrka som inte dömer någon, det kommer inte att vara någon ände på hur fint det är.
Är det så vi skall ha det? Skall vi ha en kyrka som följer tidsandan, och jagar efter vinden, oavsett åt vilket håll vinden blåser? Det är resultatet av liberalteologin. Jag vill gärna påminna om att det i Den Heliga Skrift också står att "Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet" (Hebr 13:8). Gud låter sig inte dikteras av tidsandan! Med ett sådant beslut kommer Den norske kirke att vara i strid med Guds Ord.
Och det är inte bara kyrkan. Hela vårt postmoderna samhälle är sådant. En kombination av livsstilsliberalism, socialism och individualism - där vår tids mantra är "om du vill, så får du" (hvis du har lyst har du lov, som Narvesens reklam sade för några år sidan). Värderingar och gamla sanningar kastas på soptippen, och byts ut med postmodernism, och hobbyfilosofi och new age av sorten: det är sant för dig men inte för mig. Allt och ingenting är sant - vilket i sig själv är en stor motsägelse, eftersom du med denna utgångspunkt inte ens kan hävda att ditt påstående att "det är sant för dig men inte för mig" skulle vara sant.
Det går utför med hela Västerlandet, och med Skandinavien i synnerhet. De stora kyrkorna, Den norske kirke och Svenska kyrkan, är en del av den här utvecklingen, som väl snarare borde kallas en avveckling. När norska präster ber till Allah, och när en svensk ärkebiskop svävar på målet huruvida Jesus eller Muhammed ger den mest korrekta bilden av Gud, och när biskopen i Stockholms stift öppnar för att visa vägen till Mecka i Sjömanskyrkan i Stockholm (som väl är saknar hon befogenhet över Sjömanskyrkan).
Hur kunde det bli så här illa? Det är de små stegens tyranni. Vi kom inte till det här prekära läget över en natt, det har tagit flera decennier. Med små och stora förändringar, med accelererande hastighet. Den norske kirke och Svenska kyrkan gör sig irrelevanta. Varför skall jag gå i en kyrka som inte predikar Guds Ord? En församling som inte förklarar och försvarar både lagen och evangeliet, och som inte utrustar mig eller mina kristna syskon med något trosförsvar? Vad i hela friden skall jag där att göra? Det är inte konstigt att kyrkorna blir tomma. De har ingenting att erbjuda. Om jag vill ha underhållning går jag på biografen, eller tittar på Netflix. I kyrkan skall jag inte gå för att underhållas, utan för att mötas med Guds Ord, med de glada nyheterna om frälsningen i Jesus Kristus. Men hur skall jag förstå vad frälsningen är bra för, om jag inte förstår att jag av mig själv är en syndare? Att Jesus tog mitt straff? Om allt är ok, om det inte finns några absoluta sanningar, då finns det ingen orsak att gå i kyrkan.
Som väl är finns det församlingar där Guds Ord fortfarande predikas. Inte alla böjer knä för Baal (eller tidsandan). Som det står i Skriften: "Men jag skall låta sju tusen män bliva kvar i Israel, alla de knän som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss" (1 Konungaboken 19:18). Jag var i en sådan församling (Messiaskirken i Oslo) tidigare i dag. Gud sparar alltid en rest som inte böjer sig för Baal. En rest som står det onda emot.
Vad skall vi kristna göra? Vi skall be om omvändelse för Den norske kirke, för Svenska kyrkan, och för att Gud uppväcker och utrustar sanna herdar för den kristna flocken. Det står i Bibeln att "[Och] Jesus gick omkring i alla städer och byar och undervisade i deras synagogor och predikade evangelium om riket och botade alla slags sjukdomar och all slags skröplighet. Och när Han såg folkskarorna, ömkade Han sig över dem, eftersom de voro så illa medfarna och uppgivna, "lika får som icke hava någon herde." Därför sade Han till sina lärjungar: "Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen för den skull skördens Herre att Han sänder ut arbetare till Sin skörd."" (Matt 9:35-38). Vi har ett himmelskt mandat för att be om goda herdar för flocken. Och det behövs. Vi behöver kyrkor som står för de eviga sanningarna, och som inte är rädda för att bli impopulära.
P.S. Jag har givetvis ingenting emot homosexuella, om det behöver påpekas. Många homosexuella är fantastiska, vänliga och underbara människor. Det saken handlar om här och nu är att Bibeln klart och tydligt föreskriver äktenskapet som en ordning för en man och en kvinna. D.S.
Uppdatering: Det gick som jag fruktade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar